lördag 2 juli 2011

En förhoppning om att återvända...

Jag borde försöka ändra min framtoning här på bloggen, det har blivit många negativa inlägg den senaste tiden... Kanske jag skulle hoppa över att blogga när jag känner mej nedstämd??

Fast det är skönt att på nåt sätt få utlopp för min sorg och ilska över att livet inte riktigt är/blir som jag tänkt mej... Men för att livet ska bli bättre måste det till en förändring, och den förändringen kan bara jag göra... Nej, nu är jag väl inte riktigt ärlig, jag är faktiskt inte kirurg och kan operera mej själv...

Det är väl det största problemet, min endometrios. Min sjukdom som hindrar mej i vardagen... Som hindrar mej från att kunna göra allt jag önskar... Jag önskar att jag kunde gå en promenad på barkbanan, att jag kunde ta cykeln till jobbet och framför allt att jag slapp smärtan... Jag är så less alla dessa tabletter, men dessa tabletter gör att jag har en dräglig tillvaro...

Jag är less på sjukvården och Försäkringskassan... Jag blir skickad till olika inrättningar, telefontider hit och telefontider dit... Och mitt i allt detta ska jag försöka leva livet som om inget hänt. Jag är så otroligt glad att jag har min K, min pappa, mina svärföräldrar och mina få vänner... Det är dom som är mina stöttepelare. Jag vet inte hur jag ska kunna tacka dom.

K är verkligen min högra hand, han som ser och hör, han som pratar för mej när jag inte orkar... Han förtjänar det bästa och jag hoppas att jag ska kunna ge honom det.

Bara jag får göra den kommande operationen så tror jag, och hoppas, att livet tar en ny vändning... Då kommer jag inte längre att vara hindrad av smärtan... Jag väntar bara på en telefontid med min läkare den 22 juli, vilken födelsedagspresent.. Att kanske få veta att smärtan försvinner, i alla fall den i magen... Smärtan som sitter i själen får jag ta hand om när den fysiska smärtan är borta...

Jag ska med de rätta verktygen hitta tillbaka till den gamla Lina... Hon som man måste lyssna på för att inse att hon är en rolig person, hon som skrattar, hon som är uppfinningsrik och har livlig fantasi... Hon som tycker om att shoppa, prata i telefon, åka på picknick i skogen och plantera blommor... Hon som vill åka på utlandssemester och hon som önskar att hon kunde åka slalom...

Jag längtar efter den gamla Lina, och hoppas att hon inom en snar framtid återvänder...

*

2 kommentarer:

Annica sa...

Jag håller tummarna så hårt jag kan att det ska lösa sig för dig!

Det kom fram en tår i ögat då jag läste ditt blogg inlägg.

Det är bara ringa om du vill prata av dig, spelar ingen roll vilket klockslag. Bara ring!!
Många kramar från Adak.

Madeleine Berglund sa...

Hej Lina!

Återigen tack för de alltid så fina kommenterar jag får från dig - jag blir jätte glad och varm i hjärtat.

Vilket fint och uppriktigt inlägg du har skrivit. Din K verkar vara en jätte fin människa och partner. Vad härligt att ni har varandra!

Snart har jag semester äntligen, torsdag är sista dagen. Gissa om jag längtar...

kram Madde :)